Regeringens nya sjuklöneförslag är dåligt för Sverige

En kort och snabb kommentar till förslaget att öka bolagens sjuklöneansvar genom så kallad hälsoväxling:

Att pengarna börjar sina i statskassan borde vi alla förstått när de statliga bolagen tömdes på pengar vid utdelningarna. Frågan var bara hur regeringen skulle hämta tillbaka pengarna, öka skatterna eller minska kostnaderna och vem som skulle betala.

Nu har vi fått svaret. Företagarna ska stå för en del av pengarna. Något som kanske kan tyckas rimligt eftersom alla måste vara med att betala (även om jag i vanlig ordning saknar förslag som minskar lönerna hos våra folkvalda).

Problemet är att man ger sig på ett område som är väldigt svårt för företagare att påverka.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) säger: Jag är medveten om att all sjukfrånvaro inte beror på arbetsplatserna, men arbetsgivarna har i de flesta fall möjlighet att påverka och förebygga sjukfrånvaron.

Hur mycket kan jag som företagare påverka hur en kvinna mår under en graviditet? Hur mycket kan jag som företagare förebygga vilka risker en anställd tar på sin fritid, hur många fritidsaktiviteter de ska ha eller hur aktiva de är i sina barns aktiviteter?

Svaret är såklart ingenting. Jag varken kan eller borde berätta för mina anställda vad de får eller bör göra på sin fritid.

Hur kan vi som mindre företagare påverka rehabiliteringen? Om en gravid kvinna mår så dåligt att hon måste ligga inlagd på sjukhus under graviditeten, hur kan jag påverka det? Om en anställd råkar ut för en svår trafikolycka, hur ska jag kunna påverka det?

Som kompensation ska arbetsgivaravgiften sänkas med 0,16 % vilket gör reformen till ett nollsummespel för staten om jag tolkar Affärsvärlden rätt. Det här gör det ännu konstigare. För stora bolag så jämnar det ut sig på samma sätt. Men för små bolag innebär reformen att risken med att anställa personal ökar ännu mer. Det blir en chansning i ännu större utsträckning än idag.

Att det finns ett avdrag och att vissa personer med sjukhistoria ska undantas ökar företagens “administrativa börda” som det så fint kallas. I teorin innebär det att jag som arbetsgivare måste hålla ännu mer koll på vilka jag anställer och vilka avdragsmöjligheter som finns. I praktiken att jag antagligen undviker att anställa i ännu större utsträckning.

Mindre bolag kämpar ofta på gränsen till lönsamhet. För en mindre företagare kan en långtidssjuk innebära skillnaden mellan 15.000 kr i lön och 5.000 kr i lön.

Vad blir konsekvenserna av det här beslutet. Hur ska en egen företagare som står inför valet att tjäna 8.000 kr i månaden och ha en långtidssjukskriven kvar i i verksamheten eller tjäna 18.000 kr i månaden och göra sig av med en långtidssjukskriven agera?

Man kan också räkna så här. Nu kostar en vikarie 125% av normal lön vid längre sjukfrånvaro.

Resultat lär tyvärr bli att många löntagare som redan har det tufft kommer få ett ännu sämre arbetsliv. Som egen företagare har jag varit med om jobbiga samtal och misslyckade rekryteringar. Men hittills har jag alltid välkomnat graviditeter och sagt till mina anställda att ta tid på sig att bli friska innan de kommer tillbaka till jobbet. Med vad händer den dagen en anställd blir långtidssjukskriven och min lönsamhet faller? När valet står mellan att ha semester med barnen eller ha en sjukskriven anställd kvar på lönelistan? Det samtal hoppas jag slippa.

Det här förslaget riskerar att resultera i tre saker:

  • Minskad villighet för företag att anställa personal
  • Svårare för löntagare att få fast jobb
  • Minskat antal arbetstillfällen i Sverige

Det här känns som ett ogenomtänkt och dåligt förslag från en desperat regering.

Comments are closed.